Under mitt sista studieår på Kreativt Skrivande så har jag brottats med att skriva klart ett längre manus. En zombieroman som utspelar sig i Sverige. Förlagan var (såklart) Världskrig Z och mitt manusutkast var en tagning på boken men i svensk miljö och en del egna idéer.

Gör inte om mina misstag

Om du som mig är ganska hygglig på att skriva, men inte helt införstådd med alla de byggstenar som måste finnas med i ett längre manus, och inte har erfarenhet av vilka utmaningar som det innebär att jobba med ett längre manus, ja då kan du spara mycket tid och felfokusering av denna sedelärande historia.

Det första nackslaget

Det första nackslaget kom redan vid manusutkastet. Ambitionen var att illustrera utbrottet av zombiepidemin och den förfallna världen i samma intervjuform som förlagan, men med min egen touch (läs: ungefär som Max Brooks fast lite sämre). En eventuell handling hade jag tänkt börja skriva om i bok två av tre.

Min förra handledare Maria Vedin dödade mitt uppslag på en ofullbordad trilogi med orden, jag citerar:

”Jag har sett så många blivande trilogiförfattare här på Kreativt skrivande, och också sett så många texter på tomgång, med episk utfyllnad och förhalande av dramaturgin. Ge järnet i EN bok.”

Min fantastiska värld som jag målat upp under månader i mitt huvud var tvungen att kompletteras med ett slut. Det blev något godtyckligt som jag sket ur mig på en pissekvart. Jag tänkte att jag fick väl lov att skriva till något slut när mina karaktärer väl hade fått berätta ur sig bilden av den fantastiska världen mina läsare skulle få se runt omkring sig.

Redan här hade jag nu begått så många fel att jag egentligen borde diskvalificerats från kursen.

Men innan vi går vidare, vem är egentligen Pelle?

Pelle Lindblom är lärare på Kreativt Skrivande på Luleå Tekniska Universitet och var min handledare under utbildningen. Du kan själv ta del av hans klokskap i någon av hans videoföreläsningar på Youtube. Du hittar två av hans föreläsningar som är kopplade till blogginlägget längst ned på sidan, men det finns flera.

Om du vill skriva, skriv

Om du vill skriva BRA, gör som Pelle säger!

Det är bra, men du har ingen handling

Glad i hågen och nöjd som fan smattrade jag ned en massa lösryckta berättelser, fyllda med målande beskrivningar av landskapet runt omkring karaktärerna och de vedermödor de gått igenom. En del tror jag var riktigt spännande i sig, men det saknades en röd tråd.

Pelle:
”Jag kan inte riktigt se någon huvudkonflikt i berättelsen.”

Jag:
– Ja, men jag ska skriva om Zombier. En värd i förfall.

Pelle:
Vad är det som ska hända?

Jag:
– Mmm…fast jag hade tänkt mig något mer ambitiöst än att bara skriva en tråkig berättelse, som att bygga upp ett scenario om hur världen förvandlas och måla upp en bild av det nya Sverige efter katastrofen.

Det tog ungefär till tredje inlämningen och halva kursen var passerad innan det gick upp för mig att Pelle hade rätt. Vid det laget var jag helt knäckt och framförallt tömd på inspiration. Min historia såg inte alls ut som från början och det är tur att Pelle både har tålamod och lön för att lyssna på egensinniga studenter som mig.

Med en mening så sammanfattade han lösningen och dödade med den min ursprungstanke. (Samtidigt som det höjde kvaliteten på mitt manus avsevärt).

— Du kan lika gärna göra om detta till en enklare kronologisk historia.

Ta det här som mitt bästa skrivråd.

Använd inte ditt första längre manusarbete för att skapa ett nytt sätt att skriva böcker på. Den dramatiska berättarmodellen har hållit sedan Aristoteles tid och det är osannolikt att du kläcker lösningen under din utbildning.

Vikten av en personifierad huvudantagonist

Pelle försiktigt:
Du kanske skulle ha en personifierad antagonist?

Jag:
– Jo det förstås, men jag skriver om Zombier. Hela min värld är praktiskt taget fullproppad av fiender.

Det slutade med att jag fick skriva fram Mike Chance, mannen som indirekt tagit fram zombieviruset. Han går igenom hela manuset och skulle självklart ha funnits med redan i det första manusutkastet. Eftersom jag sällan läser böcker har jag dåligt med exempel från litteraturen, men från filmens värld är mitt bästa exempel på en överdrivet personifierad huvudantagonist London Has Fallen. Valfri James Bondskurk ger ju också 007 en anledning att åka jorden runt och råka ut för tråkigheter i väntan på den slutliga uppgörelsen.

Huvudantagonisten är sista bossen och den ska placeras ut i slutet av berättelsen. Uppgörelsen med huvudantagonisten ska vara det mest spännande kapitlet annars har du disponerat din berättelse fel. Det du utsätter din huvudkaraktär för under vägen kan, men måste inte nödvändigtvis vara sådant som huvudantagonisten utsätter din karaktär för, men berättelsen ska hela tiden styras och stegras mot det slutliga mötet.

Om gestaltning

Jag:
– Jag vill använda samma upplägg som i Världskrig Z, att mina karaktärer ska bli intervjuade av huvudpersonen och berätta vad de varit med om.

Pelle:
Jo det är bra, men nu är det så att kursen går ut på att lära sig gestalta och där du gestaltar så är det spännande och bra, men just nu beskriver du bara.

Gestaltning är kvistigt att beskriva och det tarvar sina egna inlägg, men väldigt förenklat så använder du dialogen, omgivningen och dina karaktärers handlingar för att låta läsaren göra sig en bild av vad hen ser istället för att du ska skriva ut det. Det är det viktigaste för att bli en bra författare, men inte den huvudsakliga lärdomen från det här inlägget.

Resultatet är mycket tillfredsställande

Nu ett halvår senare har jag ett mycket spännande manus på hårddisken. Färgstarka karaktärer, en värld jag är bekväm med (om ej lika episkt illustrerad som i mitt manusutkast), men framförallt en spännande handling och en huvudantagonist jag är både stolt och nöjd över. Mycket arbete återstår, men jag läste att Swedish Zombie sökte manus till en Zombieroman, så till hösten kommer manuset att vara inskickat. Läs mer

Mitt kardinalfel

(En fungerande historia måste ha en början, ett slut OCH en handling däremellan)

Din värld kan aldrig vara handlingen. Jag tror att jag talar för många av oss dystopiska och fantasyälskare när jag säger att vi lätt förälskar oss i vår värld och förtar oss i vår ambition att visa läsaren den.

Läsaren vill läsa en historia inom den genre hen valt. Inte få sig berättat för sig långrandig miljö eller karaktärsbeskrivning.

  • Se till att du har en handling!
  • Se till att du har handlingen klar för dig!
  • Följ den dramatiska kurvan!
  • Personifiera huvudantagonisten!
  • Gestalta istället för att berätta!

Pelle Lindblom om Dramaturgi

 

Pelle Lindblom om Dramats Karaktärer